Alla inlägg postade under: Julkalendern 2014

Iskonvaljer. Foto: Madeleine Almér.

Lucka 24 – iskonvaljer

En rik­tigt god jul! öns­kar Skånekretsens ord­fö­ran­de Madeleine Almér er alla med iskon­val­jer, Convallaria maja­lis: En äls­kad vår­blom­ma som jag all­tid ploc­kat till mors dag. Förr till min mor, nu till mina barns mor … Var myc­ket lyck­lig över att de triv­des i min träd­gård, men de triv­des för bra. Jag hade inte läst på i Karin Berglunds bok Din träd­gård där hon skri­ver att plat­sen för lil­je­kon­valj ska väl­jas med omsorg, eftersom de spri­der sig ohäm­mat. De trivs i halv­skug­ga i wood­land. Det finns även den dubb­la (så åtrå­värd!) ‘Flore Pleno’ och en rosa (var. rosea). Den sist­nämn­da arten blev tyvärr kort­va­rig i min träd­gård. I Kerstin Ljungqvists bok Nyttans väx­ter skri­ver hon att det finas­te med lil­je­kon­val­jen är den lju­va dof­ten. På den tiden vi hade ett “bloms­ter­språk” sig­na­le­ra­de lil­je­kon­val­jer i brud­bu­ket­ten att bru­den var oskuld. Dess gif­tig­het har vari­e­rat över åren, men den har varit kraf­tigt över­dri­ven. Jag kom­mer ihåg när man sa att vatt­net de stått i var gif­tigt att dric­ka. Varför man nu skul­le göra det? Om man äter bären trots dess obe­hag­li­ga …

Kungsljus. Foto: Annica Nordin.

Lucka 23 – kungsljus

I luc­ka 23 hit­tar vi kungs­ljus (Verbascum) från Annica Nordin – Trädgårdsamatörerna i Göteborg: Vad pas­sar bätt­re i advents­tid än advents­ljus, så det fick bli des­sa kungs­ljus som själv­sår sig vid vårt torp. Jag flyt­tar dem om jag tyc­ker det behövs. Annica Nordin Trädgårdsamatörerna i Göteborg (TAG) www.sta-tag.se www.facebook.com/pages/Trädgårdsamatörerna-i-Göteborg-TAG/784812928255266 Läs mer om kungs­ljus: sv.wikipedia.org/wiki/Kungsljus www.rhs.org.uk/Plants/18807/Verbascum-thapsus/Details prairiebreak.blogspot.se/2013/02/pax-verbascum.html

Paeonia rockii på Örtagårdens plantskola. Foto: Anna M Hansson.

Lucka 22 – pioner

I luc­ka 22 hit­tar vi pio­ner från Olof H Christerson i Svalöv: Pioner, pio­ner, pio­ner en mas­se! Dessa fan­tas­tis­ka skön­he­ter i träd­går­den som tidigt ger ett sådant över­flöd av blom­ning. Pioner har inga pro­blem: de är fris­ka, de är rik­blom­man­de och de är här­di­ga. (Ok, om san­ning ska fram: rådjur, har­kran­kar och odla­ren som plan­te­rar för djupt är utma­ning­ar­na.) Min kär­lek till des­sa skön­he­ter (som finns i for­mer­na örtar­ta­de, vedar­ta­de och Itoh-hybri­­der) kom till mig helt klart för någ­ra år sedan och jag är fort­fa­ran­de för­äls­kad. Jag har ock­så fun­nit många vän­ner i lan­det och inter­na­tio­nellt som har sam­ma pas­sion … Visste du att: De örtar­ta­de pio­ner­na behö­ver en “rik­tigt” vin­ter. Pioner är bland det mest här­di­ga vi har. För att få pio­ner till snitt­blom­mor i augusti så odlas des­sa skön­he­ter i bland annat Alaska och Finland. Det finns i dag en intres­se­för­e­ning för pio­ner: Svenska Pionsällskapet (se nedan). Mutan (butan) är det kine­sis­ka (japans­ka) nam­net för just den­na kej­ser­li­ga blom­ma. ‘Karl Rosenfield’: En örtar­tad, här­ligt djupröd pion utan doft. Senblommande. En bra sort att bör­ja din sam­ling med. …

Trillium ovatum f. hibbersonii. Foto: Inger Frändås.

Lucka 21 – Trillium ovatum f. hibbersonii

På fjär­de advent berät­tar Inger Frändås – Älvsborgskretsen – om Trillium ova­tum f. hib­ber­so­nii, litet myskt­re­blad: Det här är en växt som visar vik­ten av att man inte slar­var. Den är inte svår, men annorlun­da än de fles­ta Trillium-arter vad gäl­ler pla­ce­ring. Jag läs­te inte på utan tänk­te bara, att “Trillium-läge”. Så i sådant sat­te jag plan­tor, gång efter gång. De dog. Sedan kol­la­de jag hur de egent­li­gen väx­er när de är hem­ma hos sig: på expo­ne­ra­de klip­por, allt­så inte alls i lund­lä­ge. Jag sat­te två nya plan­tor på nord­ost­si­dan av ett sten­par­ti. Längst ner, så att de ändå skul­le få det vat­ten som rann ner­i­ge­nom. Alltså ljust men inte soligt, väl­drä­ne­rat men inte torrt. Där har de sedan stått mel­lan någ­ra ste­nar och bara bli­vit fler, gre­nat ut sina rhi­zo­mer men ock­så frö­at. Det är en av de rik­tigt små Trillium-arter­­na, hos oss bara omkring 5 cm hög. Blommorna kanske 4 cm vida. Storasyster, myskt­re­blad, T. ova­tum, har en svag men god doft, där­av nam­net. Den här kan jag inte kän­na att den dof­tar. Den …

Erica carnea 'Arro'. Foto: Martha Ristorp.

Lucka 20 – vårljung

I luc­ka 20 är det Martha Ristorp från Bohuslän-Dalslandskretsen som pre­sen­te­rar sin favo­rit­växt: Vårljungen, Erica car­nea, är inte bara en av mina favo­rit­väx­te­ri träd­går­den utan lika vik­tigt för mig är att den även är favo­rit för vårens förs­ta hung­ri­ga hum­lor. Den har sina knop­par kla­ra redan på hös­ten och med sina städ­segrö­na barr täc­ker den nu den nak­na mar­ken och ger färg åt den annars nu grå­ble­ka träd­går­den. Det finns många namn­sor­ter av vår­ljung med vari­a­tio­ner på plan­tans växt­sätt, höjd, bar­rens och blom­mor­nas färg. Odlar man någ­ra oli­ka namn­sor­ter, kan man ha blom­man­de ljung från bör­jan av janu­a­ri till långt in i maj. Lättskötta favo­ri­ter som är vack­ra året runt. Det enda de behö­ver är att få är en solig, kalk­fri plats att växa på, lite extra vat­ten innan de eta­ble­rat sig och en klipp­ning efter blom­ning­en i maj så att plan­tan hål­ler sig kom­pakt och bil­dar nya gre­nar. Erica car­nea ‘Arro’ är en fan­tas­tiskt rik­blom­man­de, tät och kom­pakt vår­ljung med blågrö­na barr som ursprung­li­gen kom­mer från Brita Johansson träd­gård i Vargön. Martha Ristorp Ljungskile www.stabod.se Läs mer om …

Lilium lophophorum. Foto: Maryla Wallin.

Lucka 19 – Lilium lophophorum

Dagens favo­rit­växt är hjälm­lil­jan (Lilium lop­hop­ho­rum) och kom­mer från Maryla Wallin på Trädgårdsamatörernas med­lems­ser­vice: Lilium lop­hop­ho­rum är en av mina favo­ri­ter, men jag har inte lyc­kats odla den – ännu. Första gång­en jag såg den “på rik­tigt” var 2011, på en brant slutt­ning i Yunnan där det gick ko-jakar och beta­de. Den stack upp ur ett tätt, stic­kigt snår och det var väl där­för den fort­fa­ran­de stod kvar – ing­en ko-jak hade orkat plö­ja ige­nom tag­gar­na. Varför tyc­ker jag om den? Två anled­ning­ar: utse­en­det för­stås – tit­ta bara på den! Blekgul, vac­kert run­dad, lite blygt häng­an­de med huvu­det och med kron­bla­den lätt ihop­knip­ta ner­till. Om jag var en bloms­teräl­va skul­le jag sit­ta inne i den och låta vin­den gunga mig … Den and­ra anled­ning­en är nam­net – sma­ka på det, det lik­som rul­lar runt inne i mun­nen och vill näs­tan inte ta slut. Jag har sla­git upp lop­hop­ho­rum i Jens Corneliusons Växternas namn och lärt mig att lop­hos kom­mer från gre­kis­kans “tofs” och pho­rus (phoreo/pherein) är gre­kis­ka för “bäran­de”. Mja, det ska väl lite god vil­ja …

Galanthus 'Flore Pleno'. Foto: Ulrika Rosengren.

Lucka 18 – snödroppar

Dag 18 bju­der Ulrika Rosengren i Torna-Hällestad på snö­drop­par i vår jul­ka­len­der: Jag äls­kar skånsk vin­ter! Mild och fin, utan snö. Att kun­na gå ut med blic­ken i bac­ken och spa­na efter små spi­ran­de snö­dropps­spjut som skju­ter upp ur mar­ken. Varje mild dag kom­mer de läng­re upp. Och plöts­ligt lyfts blom­man upp och veck­lar ut sina kron­blad så man kan se den lil­la märk­ning­en som skil­jer sor­ter­na åt. Det finns mas­sor, verk­li­gen mas­sor av oli­ka sor­ter den som vill sam­la. Missa inte någ­ra sor­ters fina doft som kom­mer fram när man tar in blom­man i vär­men. Snödroppar, Galanthus, trivs bra i många jor­dar – dock inte i allt för tor­ra eller blö­ta jor­dar. Känsligheten mot uttork­ning gör att det är när­mast hopp­löst att köpa lökar på hös­ten. Bättre att köpa dem på våren “in the Green”. En annan fin för­del att vare sig mull­va­dar eller vat­ten­sor­kar tyc­ker om dem! Här är ‘Magnet’ och den dubb­la ‘Flore Pleno’. Ulrika Rosengren Torna-Hällestad Läs mer om snö­drop­par: linnaeus.nrm.se/flora/mono/amaryllida/galan/welcome.html en.wikipedia.org/wiki/Galanthus

Clematis 'Ester'. Foto: Karin Svensson Nygren.

Lucka 17 – Clematis ‘Ester’

Sjutton ock­så!!! Här kom­mer en luc­ka i elf­te tim­men. Och det är ing­et mind­re än en tju­sig kle­ma­tis från Trädgårdsamatörernas riksord­fö­ran­de Karin Svensson Nygren: Clematis ‘Ester’ är en favo­rit. Vi har gans­ka många klema­tis i träd­går­den. Väljer man någ­ra tidig­blom­man­de och någ­ra sen­blom­man­de så kan man ha här­lig blom­ning prak­tiskt taget hela som­ma­ren. Karin Svensson Nygren riksord­fö­ran­de Sällskapet Trädgårdsamatörerna tradgardsamatorerna.nu www.facebook.com/tradgardsamatorerna Läs mer om kle­ma­tis: cedergrens.com/index.php?option=com_content&task=view&id=8&Itemid=21 linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/clema/welcome.html

Ornithogalum ponticum 'Sochi'. Foto: Owe Jaktlund.

Lucka 16 – Ornithogalum ponticum ‘Sochi’

Tisdagens luc­ka kom­mer från Owe Jaktlund – en av tid­ning­en TrädgårdsAmatörens redak­tö­rer – och är sam­ti­digt dagens luc­ka i hans egna jul­ka­len­der på Facebook: I dag visar jag en lök­växt från ett släk­te med dåligt ryk­te. Ornithogalum pon­ticum ‘Sochi’ är en pär­la i släk­tet som upp­för sig exem­pla­riskt. Blommar i slu­tet av juni på 30–50 cm höga stjäl­kar. Sortnamnet, det vill säga orten där Janis Ruksans sam­la­de in den på slu­tet av 80-talet, sade mig ing­et när jag tio år sena­re köp­te den av honom – men i dag kän­ner väl alla till det. Owe Jaktlund Oktorp, Slöinge tradgardsamatorerna.nu/tidningen-ta-arkiv-och-smakprov Läs mer om stjärn­lö­kar: linnaeus.nrm.se/flora/mono/hyacintha/ornit/welcome.html eller i Owe Jaktlunds arti­kel om stjärn­lö­kar i TrädgårdsAmatören för något år sedan (2007:137)

Corydalis solida (nunneört). Foto: Dan Abelin.

Lucka 15 – nunneört

I vec­kans förs­ta luc­ka hit­tar man nun­neört från jul­ka­len­derns ini­ti­a­tiv­ta­ga­re Dan Abelin: Frågar ni mig så finns det ing­et bätt­re än det förs­ta vår­flo­ret. När snö­drop­par, kro­ku­sar, nun­neört, hund­tands­lil­jor, sip­por och and­ra vår­blom­man­de lökar och knö­lar fyl­ler vin­ter­tröt­ta rabat­ter och dam­mi­ga utekru­kor med färg och form i feb­ru­a­ri, mars och april mår jag som bäst. Ja, bland des­sa så kal­la­de geo­fy­ter har jag helt enkelt fler­ta­let av mina favo­rit­väx­ter och efter myc­ket velan­de bestäm­de jag mig till sist för att lyf­ta fram stor nun­neört (Corydalis soli­da) lite extra i dagens luc­ka. Nunneört har jag i alla möj­li­ga fär­ger (och arter och sor­ter). De är omsorgs­fullt – nåja – ned­stop­pa­de i de fles­ta rabat­ter och även i många kru­kor till­sam­mans med växt­vän­ner som snö­drop­par och kro­ku­sar. I skydd av små träd och bus­kar trivs de både i min humus­för­bätt­ra­de ler­jord i rabat­ten och i mull­rik påsjord i kru­kor. Hela färgska­lan finns repre­sen­te­rad – vitt, rosa, rött, lila, blått … Den enda nack­de­len med stor nun­neört (Corydalis soli­da) är nog att de även är omtyck­ta av snig­lar­na. Men jag för­står snig­lar­na – …