Alla inlägg taggade med: julkalender

Buskrosling (Pieris 'Brouwer's Beauty'). Foto: Sture Bengtsson.

Lucka 3 – buskrosling

Lucka num­mer 3 kom­mer från hor­to­no­men Sture Bengtsson, vars fina träd­gård ofta är öppen för andra träd­gårds­in­tres­se­ra­de: Jag har valt buskros­ling­en Pieris ‘Brouwer’s Beauty’. Hortonom med träd­gård som pas­sio­ne­rad hobby på en gård vid Östra Vemmenhög. Fastnade tidigt för hybri­di­se­ring och för­ök­ning av rho­do­dendron, vil­ket läm­nat sina spår. Gillar att upp­täc­ka nya väx­ter. Jag valde den städ­segrö­na bus­ken Pieris ‘Brouwer’s Beauty’ för att den är snygg året om. Den blom­mar tidigt på våren med vita blom­mor som påmin­ner lite om lil­je­kon­valj. Brukar tåla de för­arg­li­ga vår­fros­ter­na bra. Härdigheten lär vara god, då det är en hybrid mel­lan den i odling domi­ne­ran­de japans­ka buskros­ling­en Pieris japo­ni­ca och den här­di­ga­re ame­ri­kans­ka Pieris flori­bun­da. I maj får den piggt gul­grö­na nya blad som mörk­nar under som­ma­ren. Fler bil­der från Sture Bengtssons träd­gård finns hos Sveriges Hortonomförbund.

Snödroppar. Foto: Gunnel Carlson.

Lucka 2 – snödroppar

Årets andra lucka kom­mer från Gunnel Carlson – träd­gårds­jour­na­list och för­fat­ta­re bosatt i Arlöv och aktu­ell med en bok om snö­drop­par (till­sam­mans med Elisabeth Svalin Gunnarsson): Snödroppshopp – visst är det här­ligt! Att få läng­ta till det som kom­mer efter jul­gläd­jen: janu­a­ri och feb­ru­a­ri. Månader som annars är så svåra att uthär­da blir plöts­ligt något att se fram emot. Jag vän­tar redan ivrigt på att få gå ut och för­sik­tigt kraf­sa fram Galanthusar av alla möj­li­ga – och omöj­li­ga – sor­ter. ‘Ding Dong’, ‘Marjorie Brown’ och ‘Hising Island’ – snart ses vi i min skåns­ka träd­gård. Ni är så väl­kom­na! Läs mer om boken Snödroppar – En galan­to­fil kär­leks­hi­sto­ria på roostegner.se Vill man köpa ett sig­ne­rat examplar av boken kan man kon­tak­ta någon av för­fat­tar­na. Gunnel nås på gunnelcarlson56@gmail.com

Blåblomma (Ceratostigma plumbaginoides). Foto: Torbjörn Söderlund.

Lucka 1 – blåblomma

Årets förs­ta lucka i Skånekretsens jul­ka­len­der 2020 är ett bidrag från hedersle­da­mo­ten Torbjörn Söderlund: Torbjörn Söderlund här – med­lem sedan 1969. Satt i sty­rel­sen några år och skrev i med­lems­bla­det. Otaliga är de växtar­ter som man som aktiv ama­tör hin­ner prova. Vilken som fått äran att kal­las bäst har vari­e­rat. Den jag nu valt ut har varit med hos oss ända från bör­jan och upp­fyl­ler många av de krav som vi kan stäl­la på en ide­a­lisk träd­gårds­växt. En låg­vux­en perenn, behag­ligt grön stör­re delen av året. Med klar­blå blom­ning från augusti till okto­ber, inte över­då­dig men vac­ker. Täcker mar­ken där den står, ald­rig ett ogräs, ald­rig ohyra eller sjuk­dom, krä­ver ingen göd­sel, endast ned­klipp­ning om våren. Och seg­li­vad som få, har nu stått på plats i sex­tio­fy­ra år utan att svik­ta, utan att breda ut sig otillå­tet. Växten heter Ceratostigma plum­ba­gi­no­i­des, på svens­ka blå­blom­ma. Ovanlig i Sverige när vi satte den men nu kän­ner väl många den. Står här i sten­lägg­ning­en intill ingångs­dör­ren. Läs mer om Torbjörn Söderlunds latin­skrift här på skanekretsen.se

Iskonvaljer. Foto: Madeleine Almér.

Lucka 24 – iskonvaljer

En rik­tigt god jul! öns­kar Skånekretsens ord­fö­ran­de Madeleine Almér er alla med iskon­val­jer, Convallaria maja­lis: En äls­kad vår­blom­ma som jag all­tid ploc­kat till mors dag. Förr till min mor, nu till mina barns mor … Var myc­ket lyck­lig över att de triv­des i min träd­gård, men de triv­des för bra. Jag hade inte läst på i Karin Berglunds bok Din träd­gård där hon skri­ver att plat­sen för lil­je­kon­valj ska väl­jas med omsorg, eftersom de spri­der sig ohäm­mat. De trivs i halv­skug­ga i wood­land. Det finns även den dubb­la (så åtrå­värd!) ‘Flore Pleno’ och en rosa (var. rosea). Den sist­nämn­da arten blev tyvärr kort­va­rig i min träd­gård. I Kerstin Ljungqvists bok Nyttans väx­ter skri­ver hon att det finas­te med lil­je­kon­val­jen är den ljuva dof­ten. På den tiden vi hade ett “bloms­ter­språk” sig­na­le­ra­de lil­je­kon­val­jer i brud­bu­ket­ten att bru­den var oskuld. Dess gif­tig­het har vari­e­rat över åren, men den har varit kraf­tigt över­dri­ven. Jag kom­mer ihåg när man sa att vatt­net de stått i var gif­tigt att dric­ka. Varför man nu skul­le göra det? Om man äter bären trots dess obehagliga …

Kungsljus. Foto: Annica Nordin.

Lucka 23 – kungsljus

I lucka 23 hit­tar vi kungs­ljus (Verbascum) från Annica Nordin – Trädgårdsamatörerna i Göteborg: Vad pas­sar bätt­re i advents­tid än advents­ljus, så det fick bli dessa kungs­ljus som själv­sår sig vid vårt torp. Jag flyt­tar dem om jag tyc­ker det behövs. Annica Nordin Trädgårdsamatörerna i Göteborg (TAG) www.sta-tag.se www.facebook.com/pages/Trädgårdsamatörerna-i-Göteborg-TAG/784812928255266 Läs mer om kungs­ljus: sv.wikipedia.org/wiki/Kungsljus www.rhs.org.uk/Plants/18807/Verbascum-thapsus/Details prairiebreak.blogspot.se/2013/02/pax-verbascum.html

Paeonia rockii på Örtagårdens plantskola. Foto: Anna M Hansson.

Lucka 22 – pioner

I lucka 22 hit­tar vi pio­ner från Olof H Christerson i Svalöv: Pioner, pio­ner, pio­ner en masse! Dessa fan­tas­tis­ka skön­he­ter i träd­går­den som tidigt ger ett sådant över­flöd av blom­ning. Pioner har inga pro­blem: de är fris­ka, de är rik­blom­man­de och de är här­di­ga. (Ok, om san­ning ska fram: rådjur, har­kran­kar och odla­ren som plan­te­rar för djupt är utma­ning­ar­na.) Min kär­lek till dessa skön­he­ter (som finns i for­mer­na örtar­ta­de, vedar­ta­de och Itoh-hybri­­der) kom till mig helt klart för några år sedan och jag är fort­fa­ran­de för­äls­kad. Jag har också fun­nit många vän­ner i lan­det och inter­na­tio­nellt som har samma pas­sion … Visste du att: De örtar­ta­de pio­ner­na behö­ver en “rik­tigt” vin­ter. Pioner är bland det mest här­di­ga vi har. För att få pio­ner till snitt­blom­mor i augusti så odlas dessa skön­he­ter i bland annat Alaska och Finland. Det finns i dag en intres­se­för­e­ning för pio­ner: Svenska Pionsällskapet (se nedan). Mutan (butan) är det kine­sis­ka (japans­ka) nam­net för just denna kej­ser­li­ga blom­ma. ‘Karl Rosenfield’: En örtar­tad, här­ligt djupröd pion utan doft. Senblommande. En bra sort att börja din sam­ling med. Pionens dag är den 18 …

Trillium ovatum f. hibbersonii. Foto: Inger Frändås.

Lucka 21 – Trillium ovatum f. hibbersonii

På fjär­de advent berät­tar Inger Frändås – Älvsborgskretsen – om Trillium ova­tum f. hib­ber­so­nii, litet myskt­re­blad: Det här är en växt som visar vik­ten av att man inte slar­var. Den är inte svår, men annorlun­da än de fles­ta Trillium-arter vad gäl­ler pla­ce­ring. Jag läste inte på utan tänk­te bara, att “Trillium-läge”. Så i sådant satte jag plan­tor, gång efter gång. De dog. Sedan kol­la­de jag hur de egent­li­gen växer när de är hemma hos sig: på expo­ne­ra­de klip­por, allt­så inte alls i lund­lä­ge. Jag satte två nya plan­tor på nord­ost­si­dan av ett sten­par­ti. Längst ner, så att de ändå skul­le få det vat­ten som rann ner­i­ge­nom. Alltså ljust men inte soligt, väl­drä­ne­rat men inte torrt. Där har de sedan stått mel­lan några ste­nar och bara bli­vit fler, gre­nat ut sina rhi­zo­mer men också fröat. Det är en av de rik­tigt små Trillium-arter­­na, hos oss bara omkring 5 cm hög. Blommorna kanske 4 cm vida. Storasyster, myskt­re­blad, T. ova­tum, har en svag men god doft, därav nam­net. Den här kan jag inte känna att den dof­tar. Den är …

Erica carnea 'Arro'. Foto: Martha Ristorp.

Lucka 20 – vårljung

I lucka 20 är det Martha Ristorp från Bohuslän-Dalslandskretsen som pre­sen­te­rar sin favo­rit­växt: Vårljungen, Erica car­nea, är inte bara en av mina favo­rit­väx­te­ri träd­går­den utan lika vik­tigt för mig är att den även är favo­rit för vårens förs­ta hung­ri­ga hum­lor. Den har sina knop­par klara redan på hös­ten och med sina städ­segrö­na barr täc­ker den nu den nakna mar­ken och ger färg åt den annars nu grå­ble­ka träd­går­den. Det finns många namn­sor­ter av vår­ljung med vari­a­tio­ner på plan­tans växt­sätt, höjd, bar­rens och blom­mor­nas färg. Odlar man några olika namn­sor­ter, kan man ha blom­man­de ljung från bör­jan av janu­a­ri till långt in i maj. Lättskötta favo­ri­ter som är vack­ra året runt. Det enda de behö­ver är att få är en solig, kalk­fri plats att växa på, lite extra vat­ten innan de eta­ble­rat sig och en klipp­ning efter blom­ning­en i maj så att plan­tan hål­ler sig kom­pakt och bil­dar nya gre­nar. Erica car­nea ‘Arro’ är en fan­tas­tiskt rik­blom­man­de, tät och kom­pakt vår­ljung med blågrö­na barr som ursprung­li­gen kom­mer från Brita Johansson träd­gård i Vargön. Martha Ristorp Ljungskile www.stabod.se Läs mer om …

Lilium lophophorum. Foto: Maryla Wallin.

Lucka 19 – Lilium lophophorum

Dagens favo­rit­växt är hjälm­lil­jan (Lilium lop­hop­ho­rum) och kom­mer från Maryla Wallin på Trädgårdsamatörernas med­lems­ser­vice: Lilium lop­hop­ho­rum är en av mina favo­ri­ter, men jag har inte lyc­kats odla den – ännu. Första gång­en jag såg den “på rik­tigt” var 2011, på en brant slutt­ning i Yunnan där det gick ko-jakar och beta­de. Den stack upp ur ett tätt, stic­kigt snår och det var väl där­för den fort­fa­ran­de stod kvar – ingen ko-jak hade orkat plöja ige­nom tag­gar­na. Varför tyc­ker jag om den? Två anled­ning­ar: utse­en­det för­stås – titta bara på den! Blekgul, vac­kert run­dad, lite blygt häng­an­de med huvu­det och med kron­bla­den lätt ihop­knip­ta ner­till. Om jag var en bloms­teräl­va skul­le jag sitta inne i den och låta vin­den gunga mig … Den andra anled­ning­en är nam­net – smaka på det, det lik­som rul­lar runt inne i mun­nen och vill näs­tan inte ta slut. Jag har sla­git upp lop­hop­ho­rum i Jens Corneliusons Växternas namn och lärt mig att lop­hos kom­mer från gre­kis­kans “tofs” och pho­rus (phoreo/pherein) är gre­kis­ka för “bäran­de”. Mja, det ska väl lite god vilja till för att tycka …

Galanthus 'Flore Pleno'. Foto: Ulrika Rosengren.

Lucka 18 – snödroppar

Dag 18 bju­der Ulrika Rosengren i Torna-Hällestad på snö­drop­par i vår jul­ka­len­der: Jag äls­kar skånsk vin­ter! Mild och fin, utan snö. Att kunna gå ut med blic­ken i bac­ken och spana efter små spi­ran­de snö­dropps­spjut som skju­ter upp ur mar­ken. Varje mild dag kom­mer de läng­re upp. Och plöts­ligt lyfts blom­man upp och veck­lar ut sina kron­blad så man kan se den lilla märk­ning­en som skil­jer sor­ter­na åt. Det finns mas­sor, verk­li­gen mas­sor av olika sor­ter den som vill samla. Missa inte några sor­ters fina doft som kom­mer fram när man tar in blom­man i vär­men. Snödroppar, Galanthus, trivs bra i många jor­dar – dock inte i allt för torra eller blöta jor­dar. Känsligheten mot uttork­ning gör att det är när­mast hopp­löst att köpa lökar på hös­ten. Bättre att köpa dem på våren “in the Green”. En annan fin för­del att vare sig mull­va­dar eller vat­ten­sor­kar tyc­ker om dem! Här är ‘Magnet’ och den dubb­la ‘Flore Pleno’. Ulrika Rosengren Torna-Hällestad Läs mer om snö­drop­par: linnaeus.nrm.se/flora/mono/amaryllida/galan/welcome.html en.wikipedia.org/wiki/Galanthus