Dagens favo­rit­växt är hjälm­lil­jan (Lilium lop­hop­ho­rum) och kom­mer från Maryla Wallin på Trädgårdsamatörernas med­lems­ser­vice: Lilium lop­hop­ho­rum är en av mina favo­ri­ter, men jag har inte lyc­kats odla den – ännu. Första gång­en jag såg den “på rik­tigt” var 2011, på en brant slutt­ning i Yunnan där det gick ko-jakar och beta­de. Den stack upp ur ett tätt, stic­kigt snår och det var väl där­för den fort­fa­ran­de stod kvar – ingen ko-jak hade orkat plöja ige­nom tag­gar­na. Varför tyc­ker jag om den? Två anled­ning­ar: utse­en­det för­stås – titta bara på den! Blekgul, vac­kert run­dad, lite blygt häng­an­de med huvu­det och med kron­bla­den lätt ihop­knip­ta ner­till. Om jag var en bloms­teräl­va skul­le jag sitta inne i den och låta vin­den gunga mig … Den andra anled­ning­en är nam­net – smaka på det, det lik­som rul­lar runt inne i mun­nen och vill näs­tan inte ta slut. Jag har sla­git upp lop­hop­ho­rum i Jens Corneliusons Växternas namn och lärt mig att lop­hos kom­mer från gre­kis­kans “tofs” och pho­rus (phoreo/pherein) är gre­kis­ka för “bäran­de”. Mja, det ska väl lite god vilja till för att tycka …