Växtgurun Panayoti Kelaidis besatthet har satt Colorado på den hortikulturella kartan.
Publicerad med benäget tillstånd av The Denver Post
Ursprungligt publiceringsdatum: 21 juli 2009
Författare: Susan Clotfelter
Översättning: Monica Bjerkeus
Läs artikeln på engelska här
Någonstans på en bergsida i Kazakhstan eller östra Mongoliet eller Sydafrika eller i bergen i New Mexico, väntar en vacker växt på att plockas och placeras i händerna på västerländska trädgårdsodlare som hungrar efter ovanliga och vackra växter.
Mannen med nätet – eller snarare frökuvertet – är Panayoti Kelaidis.
Om man frågar trädgårdsmästare så har Kelaidis, 59, varit mer ansvarig för de senaste tjugo årens revolution inom västerländsk trädgårdsodling än någon annan människa. Så pass mycket att han i juni 2009 prisades av American Horticultural Society med Liberty Hyde Baileys pris för livslång insats inom hortikultur. Denna prestation talar för djupa kunskaper, men också för en typ av evangelism.
”Det är mer än besatthet; det är mer än tvång”, säger Pat Hayward, programansvarig för hortikultur vid Colorado State University (CSU), som har känt Kelaidis i 30 år.
”Jag har sett honom smeka en blomsterlök och tala om den till en grupp människor och efter en stund är de alldeles trollbundna”, säger Kelaidis chef, Denver Botanic Gardens verkställande direktör Brian Vogt. ”Jag promenerade med honom i trädgården under en timmes tid och jag tänkte ’här är en oersättlig man’ ”.
Om du vill njuta så ta en promenad med Kelaidis, trädgårdens intendent, i hans egen trädgård i sydvästra Denver. Börja med att gå uppför infarten, där 300 krukade blommande kaktusar och succulenter står i rader med fem i bredd utmed ena sidan. Rader som sedan böjer sig in under skydd av ett stort träd. Gå utmed gångarna som väver över hans sydvästliga sluttning; orma din väg genom massor av skarpt orangefärgade hornvallmo, purpurfärgade skäggörter, massor av salvia, rosa rosor, höga gula kungsljus.
”Jag hoppas att du inte misstycker om jag stannar och tar ett foto,” säger han. ”Den där salvian är bara helt perfekt just nu.”
Passera hans mini-äng med moskitgräs (Bouteloua gracilis).
”Detta är min prärieliljeäng, och den är bara omkring en vecka från sin höjdpunkt. Det finns förmodligen omkring tusen Calochortus här. Du kan se att de är alla i knopp och färdiga för att slå ut.”
Passera de feta, doftande och hängande blommorna av muskatellsalvia (Salvia sclarea). (”Den är snygg, är den inte? Jag skulle inte vilja vara utan den.”). Sedan grönsaksodlingen, där trappsteg leder upp till en liten gräsmatta och därefter ett stenparti. (”Det är förmodligen den största samlingen av stenpartiväxter i privat ägo, men jag kan inte ta åt mig äran av att ha designat partiet. Det har min ex-fru gjort. Hon är en mycket bättre designer än jag.”) Mot slutet av vandringen har du sett cirka 6000 olika arter av växter.
”Jag är inte så bra på att hålla igen,” säger Kelaidis.
Stor aptit
Nej, inte särskilt bra. Han är en njutningslysten människa – eller kanske bara episk – med ett fotografiskt minne. Det är lika vitt och omättligt som alla de hundratals plantor han introducerat eller gjort populära. Ta spirorna av gult kungsljus – samma familj som de kungsljus som man ser vildväxande överallt i Colorado.
”Jag odlar faktiskt ett antal olika kungsljus. Du kan se ett antal olika sorter där borta, och några av dom hybridiserar. Detta är Verbascum bombyciferum,” säger han. Han talar om exakt var på den turkiska slätten arten är inhemsk, sedan övergår han till att tala om Turkiet och dess rika kultur.
Sedan tillbaka till växterna.
”Det finns cirka 300 arter av kungsljus, och hälften av dom är riktigt spektakulära. Det finns riktigt små arter som bara är 1–1,5 cm höga, det finns purpurfärgade arter, och jag odlar flera olika purpurfärgade arter. Men, du förstår, hur många kan man klämma in?”
Eller ta dessa stökiga, våldsamt lysande hornvallmo. Hans vän Rod Haenni, ägare av Arapahoe Coin & Stamp i Littleton, gjorde en resa till Sydamerika och samlade in frön från vilda växter i Chile.
”Det som intresserade mig mest var hornvallmon. Jag visste inte vad det var för något, så jag odlade den. Och det visade sig vara den fulaste vallmo man kan odla, så vi har inte kvar den mer. Jag frågade honom ’fattar du egentligen vilken spektakulär växt du introducerade?’ Och han sa: ’Introducerade jag hornvallmo?’ Och jag förstod att jag odlat den under många år men aldrig talat om för honom att det var hans!”
Hornvallmon är just nu föremål för forskning vid CSU för att se till att dess överflöd inte övergår i invasivitet.
Kelaidis är lite lik dessa hornvallmo. Hans överflöd gör honom till en transcendent trädgårdsmänniska, utbildare och katalysator för andra människors kreativitet. Men den innehåller också en del av hans egen kyliga sida.
”Åh, han är inte en halv-gud; han har fel och brister,” säger Lauren Springer Ogden, Panayotis lärjunge och författare till flera bästsäljande trädgårdsböcker.
”Jag är häftig, otålig, lite slarvig ibland. Splittrad,” erkänner han. ”Jag försöker göra alldeles för mycket. Jag vill ha allt; jag vill odla alla växter i hela världen, jag vill vara överallt och känna alla och vara omtyckt av alla. Ibland tenderar många människor med artistiskt temperament att bli för entusiastiska vilket resulterar i att de kan krascha och bli utbrända.”
När det händer, gissa vart han vänder sig.
”Jag går ut hit och blir distraherad av växterna. Det är en väldigt helande och kraftfull terapi.”
Den översvallande trädgårdsmänniskan
Kelaidis distraktion – hans otroliga galenskap för växter – har för all framtid satt Denver och Denvers botaniska trädgård på världskartan. Som Springer Ogden säger ”I den hortikulturella världen är han en gud.”
”Du kan besöka vilken trädgård som helst in Denver och hitta växter som han har haft något att göra med – jag garanterar det,” säger Kelly Grummons, ägare till Timberline Gardens i Arvada. ”Lika mycket som han har påverkat trädgårdsodlare har han påverkat plantskolor. Han har fått alla att se att detta är en magisk plats att odla på.”
Panayoti Kelaidis föddes i lilla Oak Creek, nära Steamboat Springs, och växte upp i Boulder i en familj av språklärare. Hans upptakt till trädgårdsodling var enkel: När han var 8 år gammal gifte sig hans syster med Allan R. Taylor, professor i språk vid CU. Taylor och unge Panayoti planterade ett stenparti tillsammans, och Kelaidis var biten.
Vid 17 organiserade Kelaidis en grannloppis för att få in pengar till att återplantera Boulders Beach Park, där många almar hade gått under av sjukdom. Han besöker än i dag dessa träd.
”Jag har under hela min uppväxt varit väldigt intresserad och känslig inför växter och tänkte alltid ’Här finns denna otroliga naturliga miljö, och vad gör vi med den? Vi har försämrat den.’ ”
Vid Colorado University Boulder studerade han äldre kinesiska språk och litteratur, inte hortikultur. Det ingöt en kärlek för den gamla världen.
1977 tillfrågades han att arbeta med botaniska trädgårdens nya försök, ett stenparti. Han började bygga upp ett nätverk av volontärer, unga hortikulturister och stora trädgårdspersonligheter. Han samlade inte bara på växter, utan också på experter runt om i världen.
Genom Rocky Mountain-avdelningen av American Rock Garden Society, och genom Rocky Mountain Rare Plants, ett fröföretag som han startade tillsammans med sin ex-fru Gwen Moore Kelaidis, och genom sina resor, blev Kelaidis känd både nationellt och internationellt.
”Han tillfrågades alltid om att hålla föredrag; han var alltid så välkänd,” säger trädgårdsvolontären Mary Ellen Tonsing. ”Han reste till England, till Edinburgh; han åkte varhelst de bad honom.”
Som chef för trädgårdens uppsökande verksamhet, ett jobb han fick 2003, reser Kelaidis över hela jordklotet, över hela regionen och över hela Denver. Han håller föredrag för små trädgårdssällskap och på konferenser för utvecklare av gröna tak. Han sitter uppe länge på kvällen och skriver långa e‑brev till medlemmar i olika trädgårdssällskap.
Han är en drivande kraft i publiceringsverksamheten vid Denver botaniska trädgård, inklusive Gardening With Altitude och deras senaste bok Flourish, som ser tillbaka på hur trädgårdar har förändrats under de senaste 50 åren. Den första bok som kommer att ha honom som författare, preliminär titel Hardy Ice Plants, kommer ut nästa år. Isört (Delosperma) är en av många arter han samlade in i Sydafrika och som blev väldigt populär i Colorado.
En av dom bär till och med hans namn: Delosperma kelaidis eller Mesa Verde-isört. ”Den kommer att finnas på min gravsten; Mr. Delosperma,” skämtar han.
Men det är lika klart som en hornvallmo att Kelaidis ser sitt livsverk omfatta mer än växter – att omfatta inte mindre än att återskapa delar av den mänskliga själen.
”Om vi hade fler trädgårdsmänniskor, hade vi fler anständiga människor,” säger han. ”Ända tills alla i världen har någon form av medvetenhet för växter, har jag mycket arbete kvar att göra. Och finns det något bättre? Växtriket tjänar oss på alla möjliga sätt. Det är på tiden att vi återgäldar en del.”
—
Växterna berättar historien
I boken som firar dess 50 år som kulturell institution, försöker Denvers botaniska trädgård sammanfatta sig själv genom 50 otroliga växter. Men det finns 73 arter – från alpakleja till Thompson’s yucca, från kaktusar till näckrosor – i Flourish: A Visionary Garden in the American West (Johnson Books, $26.95).
”Vi kunde inte hejda oss”, säger Panayoti Kelaidis, trädgårdens chef för uppsökande verksamhet och bokens redaktör. Inför projektet har trädgården frågat ut experter, plantskoleägare och författare från hela regionen plus sin egen personal och studenter vid dess botaniska illustrationsprogram. Trädgårdens officiella fotograf, Scott Dressel-Martin, fotograferade de flesta växter i dess naturliga miljö i trädgården. Totalt bidrog ungefär 100 personer till boken, vilken även innehåller en tidslinje med trädgårdens historia samt en introduktion av Kelaidis.
Porträtten av växterna berättar deras historia – var de är insamlade och av vem, eller hur länge de har odlats: Marcia Tatroes porträtt av rundbladig kransborre (Marrubium vulgare), till exempel, berättar att den hittades på bergssluttningarna vid Aladağ i Turkiet av en tjeckisk samlare, och att den drar till sig bin medan rådjur och kaniner ignorerar den.
—
