Information
Skriv en kommentar

Han trädgårderar, Denver blommar

Saxifraga sp. Foto: Dan Abelin.

Växtgurun Panayoti Kelaidis besatt­het har satt Colorado på den hor­ti­kul­tu­rel­la kar­tan.

Publicerad med benä­get till­stånd av The Denver Post
Ursprungligt pub­li­ce­rings­da­tum: 21 juli 2009
Författare: Susan Clotfelter
Översättning: Monica Bjerkeus
Läs arti­keln på eng­els­ka här

Någonstans på en bergsi­da i Kazakhstan eller östra Mongoliet eller Sydafrika eller i ber­gen i New Mexico, vän­tar en vac­ker växt på att ploc­kas och pla­ce­ras i hän­der­na på väs­ter­länds­ka träd­gårds­od­la­re som hung­rar efter ovan­li­ga och vack­ra väx­ter.

Mannen med nätet – eller sna­ra­re fröku­ver­tet – är Panayoti Kelaidis.

Om man frå­gar träd­gårds­mäs­ta­re så har Kelaidis, 59, varit mer ansva­rig för de senas­te tjugo årens revo­lu­tion inom väs­ter­ländsk träd­gårds­od­ling än någon annan män­ni­ska. Så pass myc­ket att han i juni 2009 pri­sa­des av American Horticultural Society med Liberty Hyde Baileys pris för livs­lång insats inom hor­ti­kul­tur. Denna pre­sta­tion talar för djupa kun­ska­per, men också för en typ av evan­ge­lism.

“Det är mer än besatt­het; det är mer än tvång”, säger Pat Hayward, pro­gram­an­sva­rig för hor­ti­kul­tur vid Colorado State University (CSU), som har känt Kelaidis i 30 år.

“Jag har sett honom smeka en bloms­ter­lök och tala om den till en grupp män­ni­skor och efter en stund är de all­de­les troll­bund­na”, säger Kelaidis chef, Denver Botanic Gardens verk­stäl­lan­de direk­tör Brian Vogt. “Jag pro­me­ne­ra­de med honom i träd­går­den under en tim­mes tid och jag tänk­te ‘här är en oer­sätt­lig man’ ”.

Om du vill njuta så ta en pro­me­nad med Kelaidis, träd­går­dens inten­dent, i hans egen träd­gård i syd­väst­ra Denver. Börja med att gå upp­för infar­ten, där 300 kru­ka­de blom­man­de kak­tu­sar och suc­cu­len­ter står i rader med fem i bredd utmed ena sidan. Rader som sedan böjer sig in under skydd av ett stort träd. Gå utmed gång­ar­na som väver över hans syd­väst­li­ga slutt­ning; orma din väg genom mas­sor av skarpt oran­ge­fär­ga­de horn­vall­mo, pur­pur­fär­ga­de skägg­ör­ter, mas­sor av sal­via, rosa rosor, höga gula kungs­ljus.

“Jag hop­pas att du inte miss­tyc­ker om jag stan­nar och tar ett foto,” säger han. “Den där sal­vi­an är bara helt per­fekt just nu.”

Passera hans mini-äng med mos­kit­gräs (Bouteloua gra­ci­lis).

“Detta är min prä­ri­e­lil­jeäng, och den är bara omkring en vecka från sin höjd­punkt. Det finns för­mod­li­gen omkring tusen Calochortus här. Du kan se att de är alla i knopp och fär­di­ga för att slå ut.”

Passera de feta, dof­tan­de och häng­an­de blom­mor­na av mus­ka­tell­sal­via (Salvia scla­rea). (“Den är snygg, är den inte? Jag skul­le inte vilja vara utan den.”). Sedan grön­saks­od­ling­en, där trapp­steg leder upp till en liten gräs­mat­ta och där­ef­ter ett sten­par­ti. (“Det är för­mod­li­gen den störs­ta sam­ling­en av sten­par­ti­väx­ter i pri­vat ägo, men jag kan inte ta åt mig äran av att ha desig­nat par­ti­et. Det har min ex-fru gjort. Hon är en myc­ket bätt­re desig­ner än jag.”) Mot slu­tet av vand­ring­en har du sett cirka 6000 olika arter av väx­ter.

“Jag är inte så bra på att hålla igen,” säger Kelaidis.

Stor aptit

Nej, inte sär­skilt bra. Han är en njut­nings­lys­ten män­ni­ska – eller kanske bara episk – med ett foto­gra­fiskt minne. Det är lika vitt och omätt­ligt som alla de hund­ra­tals plan­tor han intro­du­ce­rat eller gjort popu­lä­ra. Ta spi­ror­na av gult kungs­ljus – samma familj som de kungs­ljus som man ser vild­väx­an­de över­allt i Colorado.

“Jag odlar fak­tiskt ett antal olika kungs­ljus. Du kan se ett antal olika sor­ter där borta, och några av dom hybri­di­se­rar. Detta är Verbascum bom­by­ci­fe­rum,” säger han. Han talar om exakt var på den tur­kis­ka slät­ten arten är inhemsk, sedan över­går han till att tala om Turkiet och dess rika kul­tur.

Sedan till­ba­ka till väx­ter­na.

“Det finns cirka 300 arter av kungs­ljus, och hälf­ten av dom är rik­tigt spek­ta­ku­lä­ra. Det finns rik­tigt små arter som bara är 1–1,5 cm höga, det finns pur­pur­fär­ga­de arter, och jag odlar flera olika pur­pur­fär­ga­de arter. Men, du för­står, hur många kan man kläm­ma in?”

Eller ta dessa stö­ki­ga, våld­samt lysan­de horn­vall­mo. Hans vän Rod Haenni, ägare av Arapahoe Coin & Stamp i Littleton, gjor­de en resa till Sydamerika och sam­la­de in frön från vilda väx­ter i Chile.

“Det som intres­se­ra­de mig mest var horn­vall­mon. Jag viss­te inte vad det var för något, så jag odla­de den. Och det visa­de sig vara den fulas­te vall­mo man kan odla, så vi har inte kvar den mer. Jag frå­ga­de honom ‘fat­tar du egent­li­gen vil­ken spek­ta­ku­lär växt du intro­du­ce­ra­de?’ Och han sa: ‘Introducerade jag horn­vall­mo?’ Och jag för­stod att jag odlat den under många år men ald­rig talat om för honom att det var hans!”

Hornvallmon är just nu före­mål för forsk­ning vid CSU för att se till att dess över­flöd inte över­går i inva­si­vi­tet.

Kelaidis är lite lik dessa horn­vall­mo. Hans över­flöd gör honom till en tran­scen­dent träd­gårds­män­ni­ska, utbil­da­re och kata­ly­sa­tor för andra män­ni­skors kre­a­ti­vi­tet. Men den inne­hål­ler också en del av hans egen kyli­ga sida.

“Åh, han är inte en halv-gud; han har fel och bris­ter,” säger Lauren Springer Ogden, Panayotis lär­junge och för­fat­ta­re till flera bäst­säl­jan­de träd­gårds­böc­ker.

“Jag är häf­tig, otå­lig, lite slar­vig ibland. Splittrad,” erkän­ner han. “Jag för­sö­ker göra all­de­les för myc­ket. Jag vill ha allt; jag vill odla alla väx­ter i hela värl­den, jag vill vara över­allt och känna alla och vara omtyckt av alla. Ibland ten­de­rar många män­ni­skor med artis­tiskt tem­pe­ra­ment att bli för entu­si­as­tis­ka vil­ket resul­te­rar i att de kan kra­scha och bli utbrän­da.”

När det hän­der, gissa vart han vän­der sig.

“Jag går ut hit och blir dis­tra­he­rad av väx­ter­na. Det är en väl­digt helan­de och kraft­full tera­pi.”

Den översvallande trädgårdsmänniskan

Kelaidis dis­trak­tion – hans otro­li­ga galen­skap för väx­ter – har för all fram­tid satt Denver och Denvers bota­nis­ka träd­gård på världs­kar­tan. Som Springer Ogden säger ”I den hor­ti­kul­tu­rel­la värl­den är han en gud.”

“Du kan besö­ka vil­ken träd­gård som helst in Denver och hitta väx­ter som han har haft något att göra med – jag garan­te­rar det,” säger Kelly Grummons, ägare till Timberline Gardens i Arvada. “Lika myc­ket som han har påver­kat träd­gårds­od­la­re har han påver­kat plant­sko­lor. Han har fått alla att se att detta är en magisk plats att odla på.”

Panayoti Kelaidis föd­des i lilla Oak Creek, nära Steamboat Springs, och växte upp i Boulder i en familj av språklä­ra­re. Hans upp­takt till träd­gårds­od­ling var enkel: När han var 8 år gam­mal gifte sig hans sys­ter med Allan R. Taylor, pro­fes­sor i språk vid CU. Taylor och unge Panayoti plan­te­ra­de ett sten­par­ti till­sam­mans, och Kelaidis var biten.

Vid 17 orga­ni­se­ra­de Kelaidis en grann­lop­pis för att få in peng­ar till att åter­plan­te­ra Boulders Beach Park, där många almar hade gått under av sjuk­dom. Han besö­ker än i dag dessa träd.

“Jag har under hela min upp­växt varit väl­digt intres­se­rad och käns­lig inför väx­ter och tänk­te all­tid ‘Här finns denna otro­li­ga natur­li­ga miljö, och vad gör vi med den? Vi har för­säm­rat den.’ ”

Vid Colorado University Boulder stu­de­ra­de han äldre kine­sis­ka språk och lit­te­ra­tur, inte hor­ti­kul­tur. Det ingöt en kär­lek för den gamla värl­den.

1977 till­frå­ga­des han att arbe­ta med bota­nis­ka träd­går­dens nya för­sök, ett sten­par­ti. Han bör­ja­de bygga upp ett nät­verk av volon­tä­rer, unga hor­ti­kul­turis­ter och stora träd­gårds­per­son­lig­he­ter. Han sam­la­de inte bara på väx­ter, utan också på exper­ter runt om i värl­den.

Genom Rocky Mountain-avdel­ning­en av American Rock Garden Society, och genom Rocky Mountain Rare Plants, ett frö­fö­re­tag som han star­ta­de till­sam­mans med sin ex-fru Gwen Moore Kelaidis, och genom sina resor, blev Kelaidis känd både natio­nellt och inter­na­tio­nellt.

“Han till­frå­ga­des all­tid om att hålla före­drag; han var all­tid så väl­känd,” säger träd­gårds­vo­lon­tä­ren Mary Ellen Tonsing. “Han reste till England, till Edinburgh; han åkte var­helst de bad honom.”

Som chef för träd­går­dens upp­sö­kan­de verk­sam­het, ett jobb han fick 2003, reser Kelaidis över hela jord­klo­tet, över hela regi­o­nen och över hela Denver. Han hål­ler före­drag för små träd­gårds­säll­skap och på kon­fe­ren­ser för utveck­la­re av gröna tak. Han sit­ter uppe länge på kväl­len och skri­ver långa e‑brev till med­lem­mar i olika träd­gårds­säll­skap.

Han är en dri­van­de kraft i pub­li­ce­rings­verk­sam­he­ten vid Denver bota­nis­ka träd­gård, inklu­si­ve Gardening With Altitude och deras senas­te bok Flourish, som ser till­ba­ka på hur träd­går­dar har för­änd­rats under de senas­te 50 åren. Den förs­ta bok som kom­mer att ha honom som för­fat­ta­re, pre­li­mi­när titel Hardy Ice Plants, kom­mer ut nästa år. Isört (Delosperma) är en av många arter han sam­la­de in i Sydafrika och som blev väl­digt popu­lär i Colorado.

En av dom bär till och med hans namn: Delosperma kelai­dis eller Mesa Verde-isört. “Den kom­mer att fin­nas på min grav­sten; Mr. Delosperma,” skäm­tar han.

Men det är lika klart som en horn­vall­mo att Kelaidis ser sitt livs­verk omfat­ta mer än väx­ter – att omfat­ta inte mind­re än att åter­ska­pa delar av den mänsk­li­ga sjä­len.

“Om vi hade fler träd­gårds­män­ni­skor, hade vi fler anstän­di­ga män­ni­skor,” säger han. “Ända tills alla i värl­den har någon form av med­ve­ten­het för väx­ter, har jag myc­ket arbe­te kvar att göra. Och finns det något bätt­re? Växtriket tjä­nar oss på alla möj­li­ga sätt. Det är på tiden att vi åter­gäl­dar en del.”

Växterna berättar historien

I boken som firar dess 50 år som kul­tu­rell insti­tu­tion, för­sö­ker Denvers bota­nis­ka träd­gård sam­man­fat­ta sig själv genom 50 otro­li­ga väx­ter. Men det finns 73 arter – från alpakle­ja till Thompson’s yucca, från kak­tu­sar till näck­ro­sor – i Flourish: A Visionary Garden in the American West (Johnson Books, $26.95).

“Vi kunde inte hejda oss”, säger Panayoti Kelaidis, träd­går­dens chef för upp­sö­kan­de verk­sam­het och bokens redak­tör. Inför pro­jek­tet har träd­går­den frå­gat ut exper­ter, plant­sko­leä­ga­re och för­fat­ta­re från hela regi­o­nen plus sin egen per­so­nal och stu­den­ter vid dess bota­nis­ka illust­ra­tions­pro­gram. Trädgårdens offi­ci­el­la foto­graf, Scott Dressel-Martin, foto­gra­fe­ra­de de fles­ta väx­ter i dess natur­li­ga miljö i träd­går­den. Totalt bidrog unge­fär 100 per­so­ner till boken, vil­ken även inne­hål­ler en tids­lin­je med träd­går­dens histo­ria samt en intro­duk­tion av Kelaidis.

Porträtten av väx­ter­na berät­tar deras histo­ria – var de är insam­la­de och av vem, eller hur länge de har odlats: Marcia Tatroes por­trätt av rund­bla­dig krans­bor­re (Marrubium vul­ga­re), till exem­pel, berät­tar att den hit­ta­des på bergs­slutt­ning­ar­na vid Aladağ i Turkiet av en tjec­kisk sam­la­re, och att den drar till sig bin medan rådjur och kani­ner igno­re­rar den.

Lyssna på Panayoti Kelaidis 25 april!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − nio =